Modernt företagande kräver mer än bara en god balansräkning. Ett aktivt ledarskap, sund etik och ett genuint samhällsengagemang är minst lika viktigt som goda affärsmodeller. Det krävs för att få respekt av både medarbetare och det omgivande samhället.
Det känns som om debatten i tidningarna, på sociala medier och kanske även kring fikaborden på jobbet blir allt mer moralisk, kanske rent av filosofisk.
Allt oftare lyfts frågor av ganska grundläggande karaktär: synen på invandring (och indirekt ofta synen på människors lika värde), respekten för män och kvinnor, medias roll och sanningshalt, hierarkiernas roll i det moderna samhället. Och så vidare.
De senaste veckorna har inte varit ett undantag. Ett bra exempel är #metoo, som på många företag (och i många hushåll) satt fart på debatten om hur vi möter varandra, både på jobbet och i vardagen.
Det har varit en mycket bra debatt, nödvändig har det visat sig, om än ofta väldigt sorglig. Men jag hoppas verkligen att vi hädanefter blir mycket bättre på att både säga ifrån och öka respekten för helt självklara gränser för den privata integriteten.
Jag själv har mött frågan med viss försiktighet och osäkerhet. Jag vet att jag själv är en del av problemet, kopplat till manliga strukturer. Jag tycker att det har varit svårt att veta hur jag mer aktivt kan bidra till en långsiktig lösning.
Jag tycker dock att detta är en fråga för näringslivet i stort att lyfta upp och adressera. Vi har nu ett unikt tillfälle att på ett naturligt sätt prata om dessa ibland svåra frågor och göra det på ett konstruktivt sätt.
Chefer och ledare bör nu ge utrymme åt frågor om hur vi möter varandra, hur vi samverkar, hur vi respekterar varandra och hur våra könsnormer påverkar våra arbetsplatser.
Allt kommer inte att bli bra omedelbart. Det kommer för övrigt aldrig att bli perfekt. Men vi måste sträva. Och vi måste börja nu.
Men #metoo är bara ett exempel på aktuella frågor som har en moralisk dimension. Den senaste tiden har även skattetrycket blivit en het fråga, med många bottnar.
Jag resonerar så här. Frågor om hur vi som företag och näringsliv i stort samverkar med vår omvärld, med våra kunder, våra medarbetare och med samhället i stort behöver ständigt hållas levande.
Det privata näringslivet är en hörnsten i ett välmående, öppet och demokratiskt samhälle. Entreprenörer skapar ett bättre samhälle för både sig själva, sina medarbetare och för sin omvärld med hjälp av en stor dos energi, upptäckslusta och riskvilja. Detta ges ibland respekt och viss uppmuntran, men tyvärr alltför sällan.
Men respekten måste samtidigt givetvis vara ömsesidig. Just nu pratas det en del om ”samhällskontraktet” och hur vi måste vara överens om några grundläggande spelregler och hur vi som bygger samhället samverkar. Näringslivet är och måste vara en del av samhällskontraktet. Den roll som företagen har tillsammans med civilsamhälle och offentliga institutioner måste vårdas och utvecklas av alla inblandade.
Det är nödvändigt att ständigt ha en diskussion i samhället om vad vi lägger in i ”samhällskontraktet”: hur vi bäst förvaltar våra skattepengar, hur beter vi oss mot varandra, vilka ska omfattas av vårt gemensamma åtagande och så vidare. Det handlar om att ta ansvar för det gemensamma projekt som vi kallar ”samhälle”, det som är långt mycket större än staten.
Inom näringslivet måste dessa fråga hållas levande. Vårt bidrag är stort och viktigt, och i detta ligger självklart respekt för samhället och olika institutioner runt om oss. Vi hoppas att samhället visar respekt och uppmuntran för företagens bidrag, även om allt inte blir perfekt varje gång. På samma sätt måste det omvända gälla.
Företag, medarbetare, kunder, politik, civilsamhälle, samhällsinstitutioner, allt hänger samman. Det kräver också ett gemensamt ansvarstagande och en ömsesidig respekt.
Om distansen ökar mellan delarna i samhällsbygget får vi utmaningar. Och det oroar mig att vi just nu drar åt olika håll.
Detta borde definitivt diskuteras oftare vid köksbord och på sociala medier.
*
I helgen ska jag läsa ikapp på debatten mellan Joel Halldorf och Emanuel Karlsten på Expressens kultursida, där de bråkat om det är de nya eller de gamla medierna som bygger demokratin. Jag har en känsla av att jag kommer att vara kluven. Men det låter också som något som vi borde prata om hemma vid köksbordet.
Trevlig helg!