Under pandemin har det personliga ansvaret och den personliga s\u00e4kerheten varit i fokus. Nu \u00e4r det dags att bygga upp det gemensamma igen.<\/p>\n
Pandemin \u00e4r inte \u00f6ver, men vi var nog m\u00e5nga som i veckan gladdes \u00e5t de nya beskeden om corona-hanteringen, de l\u00e4ttade restriktionerna och alla de m\u00f6jligheter som \u00e5ter \u00f6ppnas.<\/p>\n
De senaste tv\u00e5 \u00e5ren har vi beh\u00f6vt ta ett stort individuellt ansvar genom hemarbete, minskat resande, f\u00e4rre sociala interaktioner och genom en ibland n\u00e4stan pl\u00e5gsam fysisk distansering. Detta har vi gjort f\u00f6r att skydda oss sj\u00e4lva \u2013 och skydda v\u00e5ra medm\u00e4nniskor. De flesta av oss har ocks\u00e5 gjort dessa uppoffringar utan st\u00f6rre knot. F\u00f6r de allra flesta har uppoffringarna k\u00e4nts n\u00f6dv\u00e4ndiga och rimliga.<\/p>\n
Men trots alla Teams-m\u00f6ten och f\u00f6rs\u00f6k till social samvaro i kylslagna parker och utomhuspromenader \u00e4r det n\u00e5got som saknats. Byggandet av gemensamma projekt har inte helt stannat av, men har utan tvekan f\u00e5tt lida under pandemin.<\/p>\n
Nu n\u00e4r restriktionerna l\u00e4ttar och vi sakta s\u00f6ker oss tillbaka till arbetsplatser, restauranger, st\u00e4der och konserter \u00e4r det en b\u00f6rjan p\u00e5 att \u00e5ter investera i det gemsamma projektet \u2013 inte det individuella.<\/p>\n
Och det beh\u00f6vs.<\/p>\n
Kulturer beh\u00f6ver st\u00e4rkas p\u00e5 f\u00f6retagen och i arbetsgrupperna p\u00e5 jobbet. En f\u00f6retagskultur skapas inte bara av n\u00e5gra \u201dcorporate values\u201d. Kulturen p\u00e5 ett f\u00f6retag skapas n\u00e4r medarbetarna verkligen lever med och genom dessa v\u00e4rderingar i samspel med varandra.<\/p>\n
V\u00e5ra st\u00e4der beh\u00f6ver \u00e5ter befolkas: en stad utan m\u00e4nniskor \u00e4r en d\u00f6d stad. Staden \u00e4r ingen serviceinr\u00e4ttning, utan ett gemensamt projekt d\u00e4r vi alla kan \u2013 m\u00e5ste \u2013 bidra. Ibland bara genom att dyka upp och vara p\u00e5 plats.<\/p>\n
V\u00e5r investering i sociala m\u00f6ten, d\u00e4r vi m\u00f6ter omv\u00e4rlden utan att p\u00e5 f\u00f6rhand riktigt veta vad som h\u00e4nder, d\u00e4r vi samspelar med omgivningen med delvis oklara spelregler, d\u00e4r vi m\u00f6ter nya m\u00e4nniskor och m\u00f6ter det ov\u00e4ntade. Allt detta \u00e4r en investering i det gemensamma.<\/p>\n
Det rymmer en del os\u00e4kerhet. Och en del risker. Omv\u00e4rlden g\u00e5r inte att planera eller detaljstyra.<\/p>\n
Men det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 livsviktigt. Vi beh\u00f6ver varandra. Vi beh\u00f6ver rent av os\u00e4kerheten.<\/p>\n
Och vi beh\u00f6ver gemensamt ta hand om v\u00e5rt samh\u00e4lle, v\u00e5ra arbetsplatser, v\u00e5ra arbetsgrupper, v\u00e5ra sociala n\u00e4tverk. Detta har blivit lidande under m\u00e5nga m\u00e5nader. Nu beh\u00f6ver vi hj\u00e4lpas \u00e5t att bygga upp det gemensamma igen.<\/p>\n
*<\/p>\n