DEBATT: Kommuner behöver inte kräva äganderätt i upphandlingar

Kommuner som i upphandlingar kräver äganderätt till arkitekters och teknikkonsulters uppdragsresultat riskerar att göra offentliga projekt både dyrare och sämre. Kravet innebär ett anmärkningsvärt avsteg från standardavtalet ABK 09 – branschens gemensamt framförhandlade ramverk – och rubbar den riskbalans som parterna har enats om som rimlig.

Att kräva äganderätt försämrar Sveriges innovationsgrad och konkurrenskraft eftersom det omöjliggör för arkitekter och konsulter att säkert offerera sina bästa lösningar. Det leder till att konsultföretag ofta väljer att inte lämna anbud, eller att de undviker att erbjuda sina mest effektiva metoder. Risken som det innebär att behöva lämna ifrån sig affärskritisk information kan betyda att värdet av att vinna upphandlingen försvinner. 

När spelreglerna förändras ensidigt urholkas förtroendet i affären. Resultatet blir färre anbud, sämre konkurrens och i förlängningen mindre innovation i de projekt där kommunerna själva är beroende av bästa möjliga kvalitet.

En enkätstudie genomförd av Innovationsföretagen visar att i princip samtliga medlemsföretag (47 svarande) har avkrävts äganderätt till sina uppdragsresultat. Detta trots att kravet är helt överflödigt. Eftersom standardavtalet ABK 09 ger beställaren rätt att använda uppdragsresultatet för avsett ändamål, behöver beställaren inte äganderätt.

Det är extra allvarligt när offentliga beställare dessutom explicit kräver äganderätt till bakgrundsmaterial och inte bara till uppdragsresultatet. Då tas inte bara ett projektresultat över, utan även de generella metoder och verktyg som ska bära innovation, produktivitet och konkurrenskraft i hela branschen.

Orsaken till kravet är sannolikt upphandlingens komplexitet. Att upphandla konsulttjänster är inte samma sak som att köpa kontorsmaterial. I en tjänstebaserad och digitaliserad ekonomi är de kunskapsbaserade tillgångarna ofta företagens viktigaste värden.

En av konsultföretagens viktigaste drivkrafter för att vara både effektiva och konkurrenskraftiga är att kontinuerligt förbättra beprövade tekniska lösningar – såsom lösningar för hållbarhet och klimatprestanda – samtidigt som nya innovativa lösningar och arbetssätt utvecklas som stärker produktivitet och driver branschens utveckling framåt. På så sätt utvecklas företagets kompetens och erbjudande, något som har en direkt positiv inverkan på det projekt som upphandlingen gäller.

En förklaring från upphandlande myndigheter är att äganderätten till uppdragsresultatet krävs för att möjliggöra förvaltning av uppdragsresultatet i en digital modell. Vi förstår fullt ut att behovet finns, men svaret är inte äganderätt utan snarare tydlighet kring formatet för leveransen av uppdragsresultatet. För att stoppa utvecklingen finns därför en enkel väg framåt:

1. Utgå från standardavtalet för konsulter (ABK 09) utan ändringar.

2. Identifiera vilka behov som faktiskt finns i förvaltningen.

3. Reglera leveransformat och informationsstruktur – inte äganderätten.

Vår uppfattning är att om kravet på äganderätt inte tydligt kan motiveras bör det inte användas. Därför uppmanar vi kommuner, regioner och deras upphandlingsansvariga att ta dialogen inför upphandling.

Branschorganisationen Innovationsföretagen är alltid tillgänglig för sådan dialog. Med rätt förståelse för hur det värde som konsultföretag skapar bidrar till bättre resultat, kan upphandlande myndigheter säkerställa både sina långsiktiga behov och branschens innovationsförmåga.

Det gynnar kommunerna, näringslivet och samhället i stort.

Carl Fläring, förbundsjurist och ansvarig för verksamhetsområde juridik på Innovationsföretagen

Daniel Nord, vd, Fojab  

Ola Kjellman, vd, VBK

Tore Strandgård, vd, Incoord

Oskar Norelius, vd, White

Susanna Ohlin, vd, Cowi Sverige

Anna Nivala, vd, Bengt Dahlgren

Läs debattartikeln på Dagens Samhälle här: ”Kräv inte äganderätt till uppdragsresultaten”