DEBATT: Låt kapitalet cirkulera snabbare och investeras
Det är hög tid att se leverantörsfinansiering för vad det är: en balansräkningsstrategi som påverkar hela näringslivets investeringsförmåga. Om konkurrenskraften ska stärkas måste kapital kunna cirkulera snabbare, skriver Anders Persson, chef för strategisk utveckling och internationella frågor Innovationsföretagen, på DI Debatt.
När utrikeshandelsminister Benjamin Dousa nyligen varnade för att ett krig i Mellanöstern kan slå hårt mot små och medelstora företag pekade han på en välkänd sårbarhet i ekonomin. Små- och medelstora företag har helt enkelt mindre marginaler när kostnader och leveranser plötsligt förändras.
Men det finns en annan, mindre uppmärksammad förklaring till varför deras motståndskraft ofta är svagare: kapitalet fastnar i affärstransaktioner.
Varje år skickas över 18 miljarder fakturor mellan företag inom EU. Det innebär att hundratals miljarder euro binds upp i väntan på betalning. En faktura är inte bara ett kvitto på leverans – den fungerar som ett kreditinstrument. Till dess att den betalas finansierar säljaren i praktiken köparens verksamhet.
För många företag innebär det att kapital binds upp i redan genomförda affärer i stället för att användas till investeringar, innovation och expansion. Det handlar inte om brist på kapital, utan om hur det cirkulerar.
EU-kommissionens underlag visar att mer än varannan faktura i EU betalas för sent. Det innebär att stora belopp hålls kvar i leverantörsledet långt efter att värdet har skapats. När kapitalomsättningen bromsas ökar behovet av extern finansiering samtidigt som investeringar skjuts upp.
I praktiken har betalningsvillkor blivit ett finansieringsinstrument. Stora bolag kan stärka sina kassaflöden genom längre betalningstider, medan leverantörer – ofta små och medelstora företag – tvingas bära finansieringskostnaden. Det är en form av räntefri kredit utan krav på kapitaltäckning eller kreditprövning.
Ur ett bolagsperspektiv kan längre betalningstider förbättra working capital och kassaflöde på kort sikt. Men på systemnivå innebär det att risk flyttas nedåt i värdekedjan. Leverantörer får sämre likviditet, högre finansieringskostnader och mindre utrymme för investeringar. Det påverkar hela leveranskedjans stabilitet.
För ett exportberoende land som Sverige är detta inte en marginell fråga. Små och medelstora företag står för en betydande del av sysselsättningen och är centrala i industrins leverantörsled. När deras kapital binds upp i kundfordringar minskar motståndskraften i hela ekonomin.
Frågan handlar därför inte om moral eller avtalsfrihet, utan om effektiv kapitalanvändning och riskhantering. Om finansiering i ökande grad sker via leverantörsskulder i stället för via banker, ägare eller kapitalmarknaden, blir riskerna mindre transparenta och svårare att bedöma.
I en tid när regeringen talar om regelförenkling och stärkt konkurrenskraft bör även kapitalets cirkulation diskuteras. Effektiva och förutsägbara betalningsflöden är inte detaljreglering – det är grundläggande marknadsinfrastruktur.
Det är hög tid att se leverantörsfinansiering för vad det är: en balansräkningsstrategi som påverkar hela näringslivets investeringsförmåga. Det ligger också i linje med de konkurrenskraftsresonemang som både Mario Draghi och Enrico Letta nyligen lyft: bättre kapitalallokering och högre produktivitet är avgörande för Europas långsiktiga tillväxt.
Sverige behöver fler investeringar, inte fler dolda krediter i leverantörsledet. Om konkurrenskraften ska stärkas måste kapital kunna cirkulera snabbare.
Anders Persson, chef för strategisk utveckling och internationella frågor på Innovationsföretagen
Läs debattartikeln på DI Debatt här: DEBATT: Låt kapitalet cirkulera snabbare och investeras