DEBATT: Tredubbla den högkvalificerade arbetskrafts­invandringen

Sveriges förmåga att utveckla världsledande lösningar står och faller med att de bästa ingenjörerna och teknikerna examineras från våra lärosäten och att globala talanger väljer att flytta hit. Tyvärr underpresterar Sverige i dag på båda områdena. Regeringen måste sätta ett nationellt mål om att snarast möjligt skapa förutsättningar för att tredubbla den högkvalificerade arbetskraftsinvandringen.

Kortaste vägen att minska kompetensbristen går via internationell rekrytering. Redan i dag hindrar kompetensbristen det svenska näringslivets klimatomställning i sex av tio branscher och tre av tio innovationsföretag skulle investera mer i forskning och utveckling i Sverige om de bara kunde få tag i de medarbetare de behöver.

Samtidigt gör kompetensutvisningar, nya hinder för arbetskraftsinvandrare, skenande handläggningstider och total oförutsägbarhet i arbetstillståndsprocessen har gjort Sverige mindre attraktivt för globala talanger.

Mycket krävs för att nå målet. När åtgärder väl vidtagits av staten för att undanröja hinder och skapa bättre förutsättningar för svenska företag att rekrytera globalt kommer det vara företagens behov och inte hindren som avgör nivån på den högkvalificerade arbetskraftsinvandringen, vilket också är syftet.

Det är nämligen företagen som rekryterar kompetens till Sverige. Statens uppgift är att undanröja alla hinder, och om man vill säkra företagens konkurrenskraft, inleda ett proaktivt framåtsyftande arbete med att också stärka Sverige AB:s attraktionskraft. 

Mycket behöver göras. Handelspolitiken behöver inkludera höga ambitioner, mandat och resurser för attraktionsfrämjande, relevanta myndigheter måste få tydliga uppdrag av regeringen, ett strategiskt arbete på nationell nivå måste inledas och resurser avsättas till attraktionsfrämjande och mottagande av arbetskraftsinvandrare. Men allt börjar med ett konkret och ambitiöst mål som anger riktningen.

När det gäller attraktionskraft har Sverige mycket att ta igen. Samtidigt som högkvalificerad arbetskraft har utvisats för småfel och nya hinder har skapats för arbetstillstånd och handläggningstiderna har skenat i väg – från Migrationsverkets utlovade ”svar inom tio dagar” till fyra månader eller längre – har andra länder jobbat målmedvetet med att attrahera globala talanger. Samma talanger som svenska företag konkurrerar om. 

Vikten av att öka den internationella rekryteringen understryks av att det främst inte är nyexaminerad kompetens som rekryteras från tredjeland. Tvärtom är bristen betydligt större på yrkeserfarna personer med spetskompetens. Detta är inte ett kompetensbehov som löses direkt av en ökad examination från svenska lärosäten, det krävs också högkvalificerad arbetskraftsinvandring. 

Jakten på globala talanger handlar om betydligt mer än kvantitet, i stor utsträckning är företagen på jakt efter unika kunskaper, erfarenheter och kompetenser och det är det som gör att de, trots omaket, väljer att rekrytera globalt. Förstahandsalternativet är alltid att rekrytera någon som redan finns i landet men det är sällan möjligt för de företag som behöver ligga i framkant av utvecklingen. Den kompetens man vill rekrytera jobbar redan på ett annat företag eller står helt enkelt inte att finna i Sverige. 

Regeringen måste agera nu och styra mot ett volymmål för den högkvalificerade arbetskraftsinvandringen. Det är centralt för att säkerställa att svenska företag kan rekrytera den spetskompetens som Sverige kommer ha ett konstant och växande behov av under en lång tid framöver.

Elin Lydahl, förbundsdirektör, Innovationsföretagen