Ny statistik: Var tredje faktura betalas för sent av storföretag
Trots ökade krav på transparens fortsätter långa och sena betalningar från stora företag att belasta mindre leverantörer. Ny statistik visar att majoriteten av storföretagen har betaltider längre än 30 dagar och nästan var tredje faktura betalas för sent.
Sedan 2022 är företag med fler än 250 anställda skyldiga att rapportera sina betalningsvillkor till Bolagsverket. Syftet är att skapa ökad transparens kring hur stora företag betalar sina mindre leverantörer.
Den senaste statistiken, som baseras på närmare 1200 rapporterande företag, visar att betalningsproblematiken består.
Långa betaltider och sena betalningar
Statistiken visar att mellan 68 och 80 procent av storföretagen har betaltider som överstiger 30 dagar, den tidsfrist som länge varit norm i Sverige. Flera stora industriföretag tillämpar avtalade betaltider på 80–90 dagar. I praktiken innebär det att leverantörer förväntas finansiera stora kunders verksamhet under flera månader.
Utöver de långa betaltiderna är sena betalningar fortsatt ett problem. I genomsnitt betalas 28 procent av fakturorna efter förfallodatum.
– Att stora företag systematiskt betalar sent eller kräver extremt långa betaltider är inte ett administrativt problem, utan ett uttryck för maktobalans i affärsrelationer. När leverantörer tvingas agera bank åt sina största kunder hämmas både innovation och tillväxt, säger Anders Persson, chef för strategisk utveckling och internationella frågor på Innovationsföretagen.
Långa betaltider är inte enbart ett svenskt problem. I Europa överstiger den genomsnittliga betaltiden 60 dagar och företag lägger i snitt närmare tio timmar per vecka på att jaga sena betalningar.
Den frivilliga betaltidskoden – blandat resultat
Innovationsföretagen har under lång tid stöttat arbetet med den frivilliga betaltidskoden som storbolagen tog fram 2017, vilket innebär att de åtar sig tillämpa rimliga betalningsvillkor, max 30 dagar, gentemot mindre leverantörer.
– Den frivilliga betaltidskoden har visat att vissa företag tar ansvar. Men när andra öppet kringgår intentionerna kan vi inte längre luta oss mot frivillighet som enda verktyg. Frågan om ytterligare åtgärder måste hållas levande, både nationellt och på EU-nivå, säger Anders Persson.