Erfarenhet: en tillgång eller ett problem? 

Är man passé när man passerat 45? Eller är det just med de grå håren som den verkliga leveransen kommer?  

Detta blir del tre i serien om kulturskillnaderna i den digitala världen och i den fysiska.  

När telekomjätten Ericsson, som väl får anses tillhöra den snabbrörliga delen av näringslivet, för flera år sedan bestämde sig för att ”föryngra” sin personalstyrka såg man ett bekymmer med en alltför låg personalomsättning hos medarbetare i åldern 35-50 år. Med ett specialutformat program ville Ericsson kunna erbjuda fler nyutexaminerade en plats på företaget. Det var de yngre som skulle fylla på underifrån, de äldre fick ett erbjudande om att göra något annat.   

På företag inom samhällsbyggnadssektorn, inte minst hos företag med tungt inslag av ingenjörskunnande, är erfarenhet en tillgång som ingen vill vara utan.  

För mig, som länge jobbat i mediebranschen och bevakat snabbrörlig, ny teknik och modern kommunikation, har detta blivit en oväntad krock. Är det de unga som ska lyftas fram? Eller är det de erfarna, respekterade med lång yrkesbana gärna med samma expertkunnande under många år? 

Kanske handlar konflikten mindre om ålder, men mer om viljan att ständigt pröva det nya som ställs mot den sedan länge beprövade erfarenheten 

Den som ständigt hänvisar till ”så här har vi alltid gjort” i IT-branschen blev inte sällan en uppmaning till andra att utmana det till synes självklara och testa något nytt. ”Nytt och fräscht” har inte sällan varit viktigare än beprövad kunskap i den nya ekonomin 

På många plan är dock denna konflikt olycklig och delvis obegriplig.  

För det första: för att kunna förändra och våga testa nytt är det nästan alltid en förutsättning att man vet hur det har fungerat innan. Gamla sanningar måste kunna omprövas, men respekten för historien är samtidigt en förutsättning för ett klokt förändringsarbete.  

För det andra: rutinerad och erfaren behöver absolut inte betyda ”förändringsovillig”. Konservativa går att hitta både hos gamla och unga. Det var bättre förr” hörs från både ung och gammal.  

För det tredje: vissa saker kan verkligen förändras och utvecklas, inte minst om den tekniska utvecklingen är snabb och ”revolutionär”. Men vissa saker ändras aldrig: exempelvis fysiska lagar och matematiska samband. Den som vet hur stål förändras med temperaturvariationer lär ha med sig kunskap som inte behöver bytas ut den närmaste tiden.  

För det fjärde: även den snabba teknikutvecklingen kräver sin erfarenhet och sin djupa förståelse. De som tror att informationsteknik och digital kommunikation bara formas av ungdomar som bara testar och experimenterar, de har inte förstått hur komplex den nya världen av digital kommunikation och teknik är.  

Ungdomlig experimentlusta måste kombineras med trygghet och erfarenhet. Gärna i en och samma person. Om möjligt i samma organisation. Men absolut bör dessa kunna samsas i den bransch som jobbar med både kreativitet och långsiktigt förtroende: vår egen 

 

I helgen åker jag till stugan i Småland. Jag hoppas hinna plocka de blåbär som jag inte plockade för två helger sedan.  

Trevlig helg. 

/magnus