Hoppa till innehåll

På tok för ofta möter jag raljanta kommentarer om arkitekter i mitt jobb. Och lika ofta raljanta kommentarer om ingenjörer. Detta måste vi sluta med.

Ett unikt värde i vårt förbund är att vi kombinerar både företag med djupt ingenjörskunnande med företag med djupt arkitektkunnande. Det ser jag som ett stort värde.

Det är ändå massor som förenar oss. Utbildningen på (ofta) tekniska högskolor. Arbetet med planering, design, utveckling, innovation. Ledarskapet som går hand i hand med utveckling. Förståelse för komplexa samband. Den rådgivande rollen till kunden.

Jag har inga som helst problem med att i samma mening inkludera både arkitekter och ingenjörer när jag företräder sektorn mot politiker eller andra branschföreträdare.

Men visst finns det olikheter. Jag vet att det finns kulturella skillnader och ibland skillnader i arbetsmetoder. Det är faktiskt också ett värde, något att vårda.

Men vad som inte är ett värde – snarare ett elände – är hur vi inom sektorn raljerar över ”de andra” inom vår sektor: oavsett om det är arkitekterna eller ingenjörerna vi raljerar över. Jag tror inte att någon läsare av den här bloggen är obekant med vad jag menar. Och jag tror att vi alla har gjort oss skyldiga till övertramp då och då. Jag själv är inget undantag.

Det kan röra klädstil. Glasögon. Miniräknare i byxbältet. Möteskulturer. Kultursidesdebatter.

Men nu är det dags att sluta.

Ska vi bygga ett hållbart samhälle, där både miljö och människor trivs, behöver vi ge mer, inte mindre, utrymme åt både arkitekter och ingenjörer.

Både arkitekterna och ingenjörerna har idag för lite utrymme i samhällsdebatten och i samhällsbyggnadsprocessen. Att då lägga tid på att bråka med varandra är helt missriktat.

Vi ska inte omfördela det lilla utrymmet vi har. Vi ska utöka det.

Vad som krävs är en ny kultur, där planering och design får större utrymme. Där vi tidigare i processen ger utrymme för långsiktigt viktiga frågor. Där vi krokar arm med andra experter och kunskapsområden för att nå dit.

Och inte minst en kultur där vi ser värdet i varandras förmågor och hur de berikar vårt eget arbete.

Det är dags att sluta tjafsa.

*

I helgen håller vi oss hemma och träffar några goda vänner, utomhus och på rejäla avstånd, men ändå nära nog för goda och lärorika samtal.

Ta hand om er, tänd ett ljus och tvätta händerna.

/magnus