Hoppa till innehåll

Ju längre krisen pågår desto mer permanenta blir förändringarna.

I styrelsen för Innovationsföretagen sitter en lång rad mycket kompetenta ledare och chefer. En av dessa är Niklas Sörensen, vd på Ramboll, och en god konstruktör (även om han numera säkert designar ganska få hus).
Han berättade för en tid sedan om hur en ståltråd fungerar.
Om man drar i en ståltråd med kraft men där man relativt snabbt släpper tråden så fjädrar den tillbaka till sin ursprungliga längd.
Om man däremot håller i dragkraften lite längre, då kommer ståltråden att förändras och permanent bli längre.
Om man drar för hårt och för länge kommer såklart ståltråden att gå av och gå sönder.
Den gången som Niklas och jag pratade om detta handlade diskussionen om förändringen av en organisation och behovet av uthållighet.
Men jag tänkte att den berättelsen också kan säga oss en del om hur vårt samhälle just nu påverkas av den pågående pandemin.
Om de olika insatserna som görs just nu för att hindra smittspridning hade upphört efter några veckor, då hade säkert allt gått tillbaka till det vi kände innan pandemin.
Nu är vi i ett läge där jag är övertygad om att samhället kommer att förändras. Ju längre åtgärderna pågår, desto större blir förändringarna.
Men oron finns också hos mig att en mycket utdragen process kommer att leda till att en hel del går sönder. Inte hela samhället såklart, men ju längre vi behöver ha samhället stängt, desto mer kommer att skadas och kanske permanent försvinna.
Hur länge är ”länge”? Vad är ”för hårt”? Vad är det som går sönder? Det är såklart svårare frågor med många olika svar.
Men lika glädjande som det kan vara med en positiv förändring, lika oroande kan det vara med allt det som vi håller på att tappa bort och inte kan få tillbaka.

*
Helgen är fortfarande märkligt tom i kalendern, men om vädret tillåter kanske hustrun och jag tar en cykeltur och upptäcker några nya delar av Stockholm.

Trevlig helg.

Magnus Höij, förbundsdirektör