Den första uppgiften

Universitet och högskolor är ovärderliga för samhällen och näringsliv. Deras roll behöver stärkas – och dörrarna behöver öppnas.

En av veckans höjdpunkter för egen del var det besök som vårt kansli gjorde i Linköping, där vi träffade både kollegor, medlemsföretag, studentkåren och universitetet, LiU.

Under vårt samtal med universitetet kom termen ”tredje uppgiften” på tal. Begreppet syftar på den samverkansuppgift som universiteten haft sedan länge: en samverkan med både näringsliv och det omgivande samhället.

Begreppet ”tredje uppgiften” brukar numera kallas ”samverkan”- bland annat för att det gamla begreppet antydde att det fanns två viktigare uppgifter: grundutbildning och forskning. Jag gissar att det fanns olika uppfattningar som var den första och viken som var den andra uppgiften.

Men samverkan med omgivningen är ändå en av de svårare uppgifterna för universiteten, även om frågan är viktigare än någonsin.

Universiteten och högskolorna, inte minst de tekniska, är helt centrala för våra samhällen, både i sina roller som kulturbyggare, intellektuella drivbänkar och kunskapsmotorer. Vi ser gärna att universitetens roll, finansiering och autonomi stärks ännu mer.

För våra medlemmar är närheten till de tekniska högskolorna självfallet mycket viktiga. Först och främst som utbildare av ingenjörer och arkitekter.

Men i allt större utsträckning är universiteten en partner till näringslivet i kunskapsbyggandet. De är också en tillfällig och ibland även långsiktig bas för yrkesverksamma ingenjörer och arkitekter, för forskning och utveckling.

Och i tider, där livslångt lärande står på agendan behöver universiteten ännu mer öppna sina dörrar, vända sig utåt, nyttja kraften hos näringslivet och vara den partner som både samhället och näringslivet behöver. Utbildningen och lärandets roll har ändrats, där ständigt lärande, ifrågasättande och nytänkande måste vara självklara oavsett var man jobbar eller verkar.

Den omställning som näringslivet ständigt måste förhålla sig till präglas just nu av en omställning som berör oss alla. Universiteten också.

Universitetens traditioner och långsiktighet är inte sällan en styrka. Men konservatism och trögrörlighet är det som regel inte.

Den tredje uppgiften borde kanske vara den första uppgiften.

Kanske rent av den enda.

*

Till sommaren välkomnar vi ytterligare en resurs till vårt näringspolitiska arbete: Joakim Bourelius blir näringspolitisk expert efter många år i partipolitiken. Vi är mycket glada att Joakim har valt att börja jobba hos oss. Läs mer här.

*

I helgen ska vi på middag hos några goda vänner. Det låter så trivialt, men efter två år av isolering, distansering och inställda event känns varje socialt sammanhang som ett lyckopiller.

Hoppas att även du får en fin helg.

/magnus