Hoppa till innehåll

Debatt: CSN-byråkratin hindrar karriärbyten

Intresset för det nya omställningsstödet är rekordhögt bland Sveriges yrkesverksamma och särskilt stort inom Data/IT och Teknik. Ändå kommer CSN att tvingas lämna tillbaka studiemedel för 4 000 studieplatser eftersom de inte hinner med handläggningen. Det försvagar Sveriges möjligheter att gå vinnande ur den gröna och digitala omställningen. Nu måste staten kraftsamla och sätta in de resurser som krävs för att rädda omställningsstudiestödet och stärka företagens kompetensförsörjning. Joakim Bourelius, näringspolitisk expert på Innovationsföretagen, skriver i SvD tillsammans med Ana Andric, näringspolitisk expert på TechSverige och Camilla Georgsson, enhetschef kompetensförsörjning på Teknikföretagen.

Till och med oktober i år hade CSN fått 70 000 ansökningar om omställningsstudiestöd men bara hunnit med att bevilja knappt 10 procent. Över hälften av alla ansökningar väntar vid terminsslutet fortfarande på beslut och CSN kan behöva lämna tillbaka medel motsvarande 4 000 studieplatser bara för i år. Tusentals personer som får, kan och vill utveckla sig mot nya yrkesbanor, hindras alltså från det på grund av att byråkratin inte mäktar med.

Regeringen har gett CSN mindre än hälften av det tillskott som de har begärt för att korta köerna i väntan på kommande regelförenklingar och IT-stöd. Det är långt ifrån tillräckligt. Kompetensbristen är för stor. Utbildningsbehoven för akuta. Köerna måste kapas nu och fler handläggare kan göra omedelbar skillnad. 

CSN vill tredubbla antalet handläggare för att kunna pressa ned handläggningstiderna för omställningsstudiestödet till acceptabla nivåer. Vi föreslår därför att regeringen ger Myndigheten för yrkeshögskolan, MYH, i uppdrag att låna ut personal till CSN. Den största gruppen ansökningar gäller yrkeshögskolestudier och det gör personal från MYH särskilt lämpade att bedöma om ansökningarna uppfyller kraven för omställningsstudiestöd. Personal bör också kunna lånas in från andra myndigheter som Universitetskanslersämbetet, UKÄ, och Universitets- och högskolerådet, UHR. De har kvalificerade handläggare som besitter stor kompetens inom utbildningsområdet. Kunde Tillväxtverket låna in hundratals handläggare för att hantera mångmiljardstöden under pandemin så kan staten göra detsamma nu. 

Teknikföretagen, TechSverige, och Innovationsföretagen representerar tillsammans drygt 6 400 företag med nära en halv miljon medarbetare inom den kunskapsintensiva industri- och tjänstesektorn. Våra företag befinner sig i framkant av den digitala och gröna omställningen som genererar stora investeringsmöjligheter, nya innovationer och kostnadsbesparingar som ger samhället ett betydande mervärde genom nya hållbara lösningar, fler jobbmöjligheter och ökade skatteintäkter. Tillgång till kvalificerad arbetskraft är dock helt avgörande för att allt detta ska förverkligas.

Nu behövs investeringar på alla utbildningsnivåer, särskilt inom digitalisering, naturvetenskap, teknik, ingenjörsskap och matematik. Dessutom krävs åtgärder för att öka intresset för tekniska utbildningar på eftergymnasial nivå. Inte minst för att få fler unga tjejer att söka dem. Men framför allt krävs åtgärder så att yrkesverksamma kan ta de nya jobben som växer fram. 

Lyckligtvis är utbildningsintresset bland arbetstagarna mycket stort och hela 190 000 svenskar kan tänka sig att studera med hjälp av omställningsstudiestöd inom två år. Särskilt glädjande är att intresset för studier inom Data/IT och Teknik är extra hett bland dem som överväger ett karriärbyte. Nu krävs åtgärder för att ta vara på viljan att utbilda sig. Studiestöd och utbildningar måste finnas på plats så att arbetskraften kan utvecklas i takt med tekniken. CSN-byråkratin är det mest akuta hindret. Så kan det inte fortsätta. För mycket står på spel. 

För varje stoppad utbildningsdröm och för varje misslyckad rekrytering försenas och försvåras de digitala och gröna omställningarna. För varje termin som detta fortsätter försvagas Sveriges konkurrenskraft. Vi vill tro att regeringen förstår allvaret. 

Det hela är mycket enkelt. Antingen kan människor studera de utbildningar som krävs för att hänga med i teknikutvecklingen och vara attraktiva på arbetsmarknaden eller så riskerar vi fortsatt låg produktivitetsutveckling och fortsatt kompetensbrist. Antingen kan företagen rekrytera den kompetens de behöver i Sverige, eller så utvecklar de verksamheten i ett land där de kan det.