Hoppa till innehåll
Nyskapande teknik och design hör till vardagen i byggbranschen. En ny metod eller produkt medför ofta ett visst mått av osäkerhet: Kommer avsedd funktion att uppnås? I slutändan står beställaren den ekonomiska risken för en teknisk lösnings funktion. Därför behöver konsulten se till att beställaren är medveten om vilken risk denne tar med en viss lösning. För den skull behöver inte konsulten skriva ”innovation!” med rödpenna på sina ritningar, så snart en sådan är för handen. Men det finns en hel del att tänka på för att kraven på omsorg, fackmässighet och god yrkessed ska anses uppfyllda. I denna artikel, med Länsförsäkringar Sak som avsändare, tittar vi närmare på vilka dessa krav är.

Checklista: Kvalitetssäkring vid innovationer och osäkra tekniska lösningar

Konsulten förväntas hålla beställaren underrättad om förhållanden av betydelse för uppdraget. Som utgångspunkt har beställaren rätt att förvänta sig att konsultens lösningar är säkra. Därför behöver vissa kvalitetssäkringsåtgärder vidtas när man projekterar en oprövad lösning. Framförallt behöver lösningens lämplighet analyseras med avseende på osäkerhetsfaktorer, risker och konsekvenser. För att kunna utföra analysen inhämtas erforderlig information från beställaren, sidokonsulter, materialleverantören med flera. Vidare beaktas gällande byggnormer, installationsanvisningar, geotekniska förutsättningar, vetenskap och beprövad erfarenhet m.m. Avstämningar sker med sidokonsulter och andra leverantörer som berörs av lösningen. Vilka åtgärder som därefter ska vidtas beror på vilka slutsatser analysen landat i.

Om konsulten kommer fram till att en innovation medför osäkerhet eller risker i fråga om lösningens funktion, eller att lösningen kan medföra negativa konsekvenser av andra skäl, ska slutsatserna redovisas på ett tydligt och pedagogiskt sätt för beställaren. Om konsultens förslag är behäftade med risker ska beställaren ombes fatta beslut om vilken lösning som ska antas (s.k. godkännande enligt ABK 09 kap. 5 § 6). Är de tekniska lösningarna så komplicerade, att det är omöjligt att förklara dem för beställaren, bör beställaren upplysas om det. I sistnämnda fall bör beställaren ombes godkänna att konsulten väljer teknisk lösning på beställarens risk.

Godkännandet och det underlag som godkännandet skett på dokumenteras, företrädesvis i form av mötesprotokoll. Om upplysningar och beslut kommuniceras via telefon bör konsulten åta sig att följa upp med en sammanfattning via mejl. I sammanfattningen anges vilket underlag som beställaren fått del av, och att beställaren godkänt lösningen på grundval av konsultens redovisning.

Vilka skyldigheter gäller om konsulten anser att en oprövad lösning inte medför några risker? Denna fråga är inte uttryckligen reglerad i ABK. Utgångspunkten är att en riskupplysning förutsätter att konsulten haft tillgång till information som på ett konkret sätt föranleder osäkerhet i fråga om den tekniska lösningens funktion. Det är en rimlig utgångspunkt. Det ligger inte i beställarens intresse att konsulten ges en gränslös undersökningsplikt eller att handlingarna fylls med otaliga reservationer. Det skulle innebära att beställaren fick betala för arbete som denne inte har någon nytta av, och försämra handlingarnas överskådlighet.

Det finns dock situationer då beställaren bör uppmärksammas på avsteg från beprövad erfarenhet, trots att konsulten gör bedömningen att metoden är säker. Att funktionen inte kan garanteras kan vara beaktansvärt i sig. Om det finns en metod som är helt säker, och konsulten vill rekommendera en oprövad lösning som har kostnadsfördelar, bör konsulten låta beställaren välja metod. Om ett helt säkert alternativ saknas, kan beställaren vilja avstå helt och hållet från att utföra den aktuella funktionen.

ABK 09 ålägger inte konsulten att inhämta beställarens godkännande för lösningar som konsulten bedömer som säkra. De åtgärder som rekommenderas i föregående stycke bör dock alltid dokumenteras. Det sker smidigast i mejlform på sätt som angivits ovan.

Konsultens skyldigheter gentemot beställaren är baserade på det kunskapsövertag som konsulten besitter i egenskap av högskoleutbildad yrkesutövare och specialist. Denna princip illustreras tydligt av ovanstående redogörelse. Principen kan även fungera som vägledning i den dagliga kontakten med beställare. Kunskapsnivån hos den som ska fatta beslut och bygga utifrån konsulthandlingarna varierar. Det är en grannlaga uppgift att avgöra hur pedagogisk och utförlig man ska vara i kommunikationen med beställaren. Man kanske drar sig för att vara övertydlig för att inte trampa mottagaren på tårna. Det är emellertid bättre att ta risken att någon blir en smula förolämpad än att hamna i en långvarig tvist p.g.a. ett missförstånd. Man bör också kunna förvänta sig att beställaren är så pass professionell att han eller hon inte tolkar tydlig kommunikation som ett påhopp. Om beställarens ombud har samma utbildning som konsulten kan behovet av pedagogiska redogörelser minska. Att beställarens ombud har gedigen erfarenhet bör inte tas till intäkt för att denne är med på alla bedömningar och analyser som ligger till grund för en viss rekommendation.

Avslutningsvis något om beställarens granskning. Konsulten kan inte befrias från ansvar därför att innehållet i handlingarna som sådana har granskats och godkänts av beställaren. För att beställarens godkännande ska ha befriande verkan behöver konsulten ha redogjort för riskerna med en specifik teknisk lösning på sätt som angivits ovan, och fått ett uttryckligt godkännande av denna.

Länsförsäkringar Sak Försäkringsaktiebolag (publ)