Global eller nationell?

Hur öppna är vi i Sverige för internationella influenser? Det beror nog på var man jobbar.

Detta blir den fjärde och sista i min lilla bloggserie om kulturskillnaderna i den digitala världen och i den fysiska.

Land ska ju på lag byggas. Grunden för vårt demokratiska arbete, för skatter, kultur och mycket annat styrs av våra traditionella landsgränser. Numera är såklart även EU en central del av dessa processer, men även EU har sina tydliga geografiska gränser.

Samtidigt har vi internet och en snabb teknikutveckling, som inte alls bryr sig om var Sverige slutar eller var Norge börjar. Där fysiska, geografiska gränser suddas ut, och ersätts av helt andra gränser: kalla det intressegemenskaper, communities, åsiktskorridorer eller filterbubblor.

Även om det digitala landskapet har en hel del utmaningar, har det också helt uppenbart stora, fundamentala fördelar. Kunskapsutbytet oavsett var man bor eller arbetar hör till de mest uppenbara, med en större marknad för både produkter och tjänster som en tydlig konsekvens.

För sektorer som styrs mycket av just lagar och regelverk blir det mer naturligt att förhålla sig till nationella gränser. På marknader som inte är reglerade tenderar det att bli ett mer globalt förhållningssätt. Av det skälet är just samhällsbyggnadssektorn, med sina regler och i många fall traditionella arbetssätt, mycket mer nationella än vad den oreglerade IT-branschen är.

Nu hörs tongångar om att regleringen av byggsektorn varit för hård och kanske hanterats på fel sätt. Inte sällan hänvisas bristen på produktivitet till den hårda regleringen. Om vi samtidigt söker en ökad internationalisering och att kunna dela kunskap med andra länder, så stärks argumentet mot de nationella regelverken ytterligare.

Det är uppenbart att globaliseringen och internationaliseringen har ritat om kartorna för många, bokstavligt talat. Jag hör till dem som tror detta medför en mängd fördelar. Men även om vissa är skeptiska lär det inte vara möjligt att vända trenden: räkna med mer internationellt samarbete, fler influenser från omvärlden, större påverkan på vår svenska vardag. Och om något är oundvikligt, så brukar det vara ett gott tips att försöka se det positiva i det och lära sig att hantera konsekvenserna på bästa sätt.

*

I helgen kommer ett antal kåraktiva från studietiden i Linköping på middag – vi talar om tider då kårobligatoriet fortfarande gällde, då Bert Karlsson och Ian Wachtmeister rör runt i svensk politik och då filmer som ”När lammen tystnar” hade premiär. Jag räknar med livaktiga diskussioner på temat ”det var bättre förr”, ”ju förr desto bättre” och ”dagens ungdom…”.

Även om vi ju alla vet att det aldrig någonsin var bättre förr.

Trevlig helg.

/magnus