I krisen krävs samarbete
Ensam är inte stark. Just nu prövas vår tillit – vi har alla ett ansvar för att upprätthålla den.
Prövningarna som vårt samhälle just nu går igenom är så fundamentala och krävande att det är svårt att överblicka konsekvenserna.
Jag hör till dem som också slits mellan ett hopp om att vardagen, som vi kände den för bara någon månad sedan, ska komma tillbaka och alternativet: att vi faktiskt kan vakna upp till ett nytt samhälle, där en hel del faktiskt har omprövats och blivit till det bättre.
Å ena sidan vill vi ju bevara det goda, men vi vill också ändra allt det som varit dåligt.
Något som prövas och utmanas ganska hårt just nu är vår förmåga att samarbeta: mellan nationer, mellan företag och mellan individer.
När nationsgränserna stängdes blev fokuset ganska snabbt på vår nationella förmåga att klara matförsörjning, sjukvård med mera. Jag är säker på att vi behöver mer närproducerat: bland annat mat och säkert även en hel del annat. Men generellt tror jag inte alls att nationalismen kommer att vara en bra lösning på det här problemet. Heller.
När globala värdekedjor slutar fungera, när företagssamarbeten och ofta djupa leverantörsrelationer bryts på grund av kortsiktiga ekonomiska intressen: då finns också risken att en viktig förmåga för näringslivet också försvagas eller förstörs. Det moderna och faktiskt extremt effektiva näringslivet bygger på samverkan mellan många olika aktörer, där var och en har sin specialistkunskap. Att enskilda företag skulle klara sig själva, med egen förmåga på alla områden, är en lika dålig idé som att Sverige skulle klara sig bra på egen hand, utan ett utbyte med omvärlden.
Också våra mellanmänskliga relationer ställs på ända just nu. Vi samverkar via Zoom, Microsoft Teams, Slack och massor av andra digitala tjänster. Det ger oss möjlighet att samverka och är en social ventil på många, positiva sätt. Men den isolering som vi nu tålmodigt går igenom utmanar också det genuint mänskliga behovet av att vara med andra, att lösa problem tillsammans. Digitala kanaler kommer vi att behöva mer av – men jag är övertygad om att vi kommer att värdesätta än mer de fysiska mötena framöver, både för effektivitet i arbetet och det rent mänskliga behovet av mänsklig närhet.
När vi börjar blicka framåt, på andra sidan den här krisen, måste vi slå vakt om just vår förmåga till samarbete, tilltro till varandra och respekt för våra gemensamma förmågor.
Det gäller samarbetet inom EU och globalt. Det gäller relationer mellan företag. Och det gäller mellan dig och mig.
Ensam är inte stark. Speciellt inte nu.
*
Håll dig gärna uppdaterad via Innovationsföretagens samlingssida på webben om coronarelaterade frågor där vi kontinuerligt fyller på med information.
*
I helgen hoppas jag att vädret tillåter en rejäl cykeltur ut på Ekerö för en premiärtur för säsongen med fincykeln.
Den turen tar jag i så fall helt själv.
Trevlig helg.
Magnus Höij, förbundsdirektör