Låt inte polemik rasera forskningspolitikens goda ambitioner

Idag presenterar Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning, regeringens forskningspolitiska proposition med titeln ”Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft”. En titel som lovar gott! Och förväntningarna är stora. Även om vi redan tagit del av budgetramarna så förväntar jag mig tydliga strukturella förändringar när det gäller forskningsfrämjande. Tydliga direktiv att utforma ramverk som stimulerar kunskapsintensiva tjänsteföretag att ta större del i offentligt finansierade forskningsprojekt. Dessutom förväntar jag mig kraftigt ökade satsningar på tjänsteforskning – men det är jag inte ensam om.

Det råder ingen tvekan om att regeringen och ministrar inom både Utbildnings- och Näringsdepartement har förstått strukturomvandlingen och de krav det ställer på det forskningspolitiska området. Helt krasst, även om debatt och polemik kan låta annorlunda ibland, så finns det inte ett företag där ute som inte pratar om tjänstefiering, affärsmodeller, värdeskapande, delningsekonomi och digitala plattformar. Alla företag förstår att utifrån helt nya affärsmodeller och plattformar uppstår helt ny efterfrågan, nya företag och sysselsättning. Men också en utslagning av dem som inte klara av att ställa om.

Självklart, och det borde vi kunna sluta att prata om nu, så kommer det alltid behövas tillverkare av varor, eller industrin som vi populärt och lite slarvigt kallar det, samtidigt som vi skapar en bild framför oss med stora fabriker med skorsten där alla jobbar. Varken det ena eller det andra är en riktigt sann bild, men vi har tillverkande industri i Sverige med konkurrenskraftiga och erkända varumärken. Tillverkare som med hög produktivitet och låg miljöpåverkan levererar delar i system som kan bidra till att lösa våra samhällsutmaningar. Självklart är denna industriella produktion satt under hård internationell konkurrens där den fysiska varan har ett allt lägre värde. Medan systemet och den tjänst som den industriella varan kan vara en del av, har ett allt högre värde. Och det är just detta som ställer helt nya krav på forskningspolitiken. Och det är därför hela näringslivet, inklusive de tillverkande företagen, efterfrågar ny kunskap och ökad satsning på forskning.

Att studera och förstå nya affärsmodeller, hur företag kan utvecklas och organiseras, att förstå hur värdekedjor och värdenätverk utvecklas, att förstå digitala plattformar, att förstå delningsekonomins drivkrafter, att förstå människans beteende, det och mycket annat är det vi kallar tjänsteforskning. Tjänsteforskning handlar i grunden om ett helt annat angreppssätt. Ett angreppssätt som utgår från människans och samhällets faktiska behov, från resursutnyttjande, från effektivitet, från upplevelse, från miljöpåverkan, för att på bästa sätt lösa en utmaning eller ett mänskligt behov. Tjänsteforskning handlar också om ekonomiska drivkrafter och affärsmodeller som leder till att behov kan uppfyllas över tid.

Sverige och svenska företag ligger bra till när det gäller att tänka värdeskapande och system. Mycket av detta handlar historiskt dock ofta om affärsmodeller där enskilda företag eftersträvar monopol eller kontroll över hela system och därmed kontroll över affären. Den utvecklingen är inte långsiktigt fördelaktig, den bygger inte på kunskap i samverkan och den skapar definitivt inte stärkt konkurrenskraft. Det är bl.a. här som tjänsteforskningen spelar en avgörande roll, med kunskap kring hur värdenätverk, affärsmodeller och system skapas där alla som bidrar med värde får åtnjuta sin del av värdeskapandet. Och istället för att tvingas reglera och förbjuda kan vi skapa värde och kunskap i samverkan.

Och kanske kan vi var och en bidra till att uppnå det som titeln på den forskningspolitiska propositionen anslår – Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft.

Inför den proposition som kommer idag bidrog vi bland annat med ett inspel som i detalj går in på vissa konkreta åtgärder och som du kan läsa i sin helhet här.

Men med tanke på att ambitionen var att skriva en proposition med ett 10-årigt sikte ville vi betona ett antal strukturella åtgärder som måste adresseras för att skapa ”Kunskapsnationen Sverige”. Utmaningen ligger inte i fina ord utan i det dagliga arbetet och hur myndigheter och akademi ska ha förmågan att ställa om. Det duger inte att göra egna tolkningar, att säga att alla får delta om de vill eller att fortsätta i gamla fotspår. Svensk forskningspolitik förtjänar förnyelse och myndigheter som drivs av en kraft att ständigt utmana sig själva.

I vårt inspel ställde vi upp tre helt vitala utmaningar som varje politiskt beslut och myndighetsutövande måste ta hänsyn till:

• SME-utmaningen – En dramatisk ökning av små och medelstora företag! – Hur väl stödjer vi och underlättar vi för dessa företag att vara en jämlikdel av det svenska innovationssystemet.
• Tjänsteutmaningen – Tjänsten har blivit bäraren av värdeskapandet! – Utgår våra åtgärder från ett värdeskapandeperspektiv, som börjar i behovet och tjänsten. Och inte utifrån hur behovet ska lösas.
• Nyttoutmaningen – Innovationssystemet skapar inte förväntad nytta”! – Hur bidrar våra åtgärder till att öppna upp och skapa incitament i innovationssystemet så fler och nya företag involveras så att kunskap sprids och kommer till nytta.

Självklart är genomförandet av åtgärder regeringens största utmaning. Att få till en systemförändring utan att förlora det som fungerar bra idag. Åtgärder krävs och systemet för forskningsfrämjande och samverkan behöver förändras i grunden.

Denna omställning är inte en utmaning jag avundas regeringen, men jag hoppas, och jag tror, att regeringen har modet att ta ett första steg i rätt riktning. En riktning som välkomnar det nya, där alla aktörer på lika villkor och med helt olika förutsättningar kan bidra till ett gemensamt värdeskapande. Och givetvis kommer det krävas stimulansåtgärder på vägen. Men – det skulle vara samverkan på riktig!

Anders Persson
Näringspolitisk chef
Svenska Teknik&Designföretagen