Tre reflektioner från hemmakontoret

Våren med hemmakontor har lärt mig massor. Här är mina topp tre.

Från en full kalender via en helt tom kalender till en åter knökfull kalender. Våren har lärt oss att gå från resor till både när och fjärran och otaliga konferens- och mötesrum till webbkameror och mer eller mindre uppiffade hemmakontor.

Jag har lärt mig massor, men tre av mina viktigare lärdomar är dessa:

1. Möteskalendern får inte bli för full

När väl alla insett läget, och att Teams verkar fungera riktigt bra, så drog möteskarusellen igång igen. Med den stora skillnaden att man kunde klämma in så mycket mer i kalendern än innan. 9-10 var det digital strategi med en grupp, kl 10-11 var det infrastrukturfrågor med en annan, kl 11-12 var det arbetsgivarfrågor och kl 12-13 var det möte med kollegorna i Europa.

De luckor vi var vana vid försvann. Den tid som professor Boel Jönsson kallade ”ställtid” är kanske nödvändig om man som jag behöver växla mellan många olika roller och forum.

2. Utveckling kräver – ibland – fysiska möten

Teams och Zoom fungerar utmärkt, men framför allt när roller är tydliga och klara, när uppgiften är given eller tydligt definierad.

Att skapa nytt, att brainstorma, att vara kreativ kan ibland underlättas av att sitta i samma rum, att mötas fysiskt. Inte minst kan vi behöva inkludera kroppsspråk i kommunikationen. Småpratet vid kaffekokaren skapar ett mervärde, fysiska saker som postit-lappar kanske ibland kan behöva vara just fysiska, det kollektiva engagemanget kan ibland behöva drivas upp.

3. Kulturskillnader tonas ner över nätet

Det digitala mötet gör spelplanen mer likvärdig för alla. Allas ingångar i samarbetet blir likvärdigt. Men det kan på ett paradoxalt sätt försvåra det gemensamma. När vi går in i ett digitalt rum från våra hemmakontor får vi mindre förståelse för de kulturella ramarna vi har omkring oss.

Jag har i min roll anledning att arbeta med vissa internationella frågor, inte minst europeiska. Att ha ett möte i Bryssel, där kulturen runt om oss blir närvarande är något annat än när man ringer in från sitt hemmakontor. Incheckningen, där alla sätter på sig en gemensam hatt och likriktar sina referensramar kan ibland underlätta arbetet.

Det finns minst tre slutsatser från detta.

Den första är att vi måste hålla i vår digitala kompetens och fortsätta dra nytta av möjligheterna med de digitala mötena. Men att samtidigt se till att skapa luft i kalendern, tid för reflektion och variation.

Den andra är att vi måste utnyttja våra fysiska möten till sådant som verkligen drar nytta av fördelarna med att ses: utveckling och kreativitet bland annat.

Och för det tredje: vi måste säkerställa att kulturskillnaderna förstås och bejakas, även om de ska brytas ner och förändras. Det är först när vi i grunden förstår en utmaning som vi kan göra något åt den. Om det betyder att vi behöver resa och mötas kan det vara en nödvändig investering i långsiktig utveckling.

*

I helgen blir det midsommarfirande i Stockholm. Menyn: lite sill och potatis, kanske något grillat, några jordgubbar och en båttur om vädret tillåter.

Trevlig midsommar!

/magnus