Hoppa till innehåll

Under pandemin har det personliga ansvaret och den personliga säkerheten varit i fokus. Nu är det dags att bygga upp det gemensamma igen.

Pandemin är inte över, men vi var nog många som i veckan gladdes åt de nya beskeden om corona-hanteringen, de lättade restriktionerna och alla de möjligheter som åter öppnas.

De senaste två åren har vi behövt ta ett stort individuellt ansvar genom hemarbete, minskat resande, färre sociala interaktioner och genom en ibland nästan plågsam fysisk distansering. Detta har vi gjort för att skydda oss själva – och skydda våra medmänniskor. De flesta av oss har också gjort dessa uppoffringar utan större knot. För de allra flesta har uppoffringarna känts nödvändiga och rimliga.

Men trots alla Teams-möten och försök till social samvaro i kylslagna parker och utomhuspromenader är det något som saknats. Byggandet av gemensamma projekt har inte helt stannat av, men har utan tvekan fått lida under pandemin.

Nu när restriktionerna lättar och vi sakta söker oss tillbaka till arbetsplatser, restauranger, städer och konserter är det en början på att åter investera i det gemsamma projektet – inte det individuella.

Och det behövs.

Kulturer behöver stärkas på företagen och i arbetsgrupperna på jobbet. En företagskultur skapas inte bara av några ”corporate values”. Kulturen på ett företag skapas när medarbetarna verkligen lever med och genom dessa värderingar i samspel med varandra.

Våra städer behöver åter befolkas: en stad utan människor är en död stad. Staden är ingen serviceinrättning, utan ett gemensamt projekt där vi alla kan – måste – bidra. Ibland bara genom att dyka upp och vara på plats.

Vår investering i sociala möten, där vi möter omvärlden utan att på förhand riktigt veta vad som händer, där vi samspelar med omgivningen med delvis oklara spelregler, där vi möter nya människor och möter det oväntade. Allt detta är en investering i det gemensamma.

Det rymmer en del osäkerhet. Och en del risker. Omvärlden går inte att planera eller detaljstyra.

Men det är ändå livsviktigt. Vi behöver varandra. Vi behöver rent av osäkerheten.

Och vi behöver gemensamt ta hand om vårt samhälle, våra arbetsplatser, våra arbetsgrupper, våra sociala nätverk. Detta har blivit lidande under många månader. Nu behöver vi hjälpas åt att bygga upp det gemensamma igen.

*

Missa inte vårt samtal med Timbros vd Benjamin Dousa nästa tisdag. Du kan följa det live på vår Facebooksida. Vi kommer bland annat att samtala om miljöpolitik,  arbetsmarknadsreformer och hur vi kan skapa ett starkare näringslivsklimat.

*

I helgen ska jag läsa klart Paradiset av Abdulrazak Gurnah. Den verkar hittills mycket lovande.

Trevlig helg.

/magnus