Från ”just in time” – till ”just in case”
Näringslivet är expert på anpassning. Pandemi, krig och global oro bidrar till nya lösningar och nya beteenden.
Lika viktigt som det är med långsiktiga spelregler, lika angeläget är det att kunna anpassa sig snabbt om förutsättningarna ändras.
Pandemin och kriget i Ukraina är två aktuella fenomen som på kort tid ritat om kartan rejält och skapat nya förutsättningar för näringslivets planering.
De som lyckas bäst med omställning och anpassning vinner i längden.
Det som just nu håller på att växlas ut är ”just in time”-begreppet, där många nu istället ser över sina lager och ser till att ha buffertar för att kunna klara av svängningar.
Osäkerheten har gjort att man inte kan lita på att saker kan flygas in med kort varsel. ”Just in time” har ersatts av ”just in case”.
På samma sätt ser man på många håll till att jobba med flera olika leverantörer. Där man tidigare räknade med att centralisera och jobba nära med en leverantör, är vägvalet för många att arbeta med flera olika leverantörer, kanske från olika geografier, för att minska sårbarheten.
Det är många som tror på en regionalisering, där geografisk närhet får ökad betydelse.
Men lika viktigt – kanske ännu viktigare – är det som kallas ”friendshoring”, där underleverantörer söks i länder och regioner där man delar värdegemenskap, där demokratin är stark och där rättssystemet fungerar.
Jag hör till dem som är övertygad om att logiken i det nya näringslivet kommer att se annorlunda ut.
I många fall kan det vara till det bättre. Ett visst mått av beredskap, ett visst mått av mångfald är sannolikt bra oavsett yttre omständigheter.
Men lika tydliga som dessa trender kan vara, lika säkra kan vi vara på att de kommer att utmanas och ersättas av annat.
Så fungerar världen.
Och näringslivet har alltid klarat omställningen.
*
Långhelgen hade jag gärna ägnat åt en liten båttur nu när den till slut ligger i vattnet. Men väderprognosen pekar nog mot att det blir garaget hemma som får en genomgång.
Trevlig helg.
/magnus