Politiska fötter sätts ner i en lång rad frågor just nu. Det är illa om det framför allt är klackarna i backen.
Vi väntar ännu på en regering, och om man får tro förståsigpåarna lär det ta ett tag ytterligare innan nästa statsminister kliver in i Rosenbad.
Även i många andra folkvalda församlingar förhandlas det om vem som ska leda och styra de kommande åren.
Men på en del håll runt om i landet bildas nu nya majoriteter, där både väntade och oväntade partier samverkar för att leda kommuner, landsting eller regioner.
Stockholms kommun hör till dem som fått en ny majoritet, där Alliansen och Miljöpartiet hittat varandra.
En hel del besked har lämnats omgående, bland annat kring Nobel Center, en OS-satsning i Stockholm och byggandet av Östlig förbindelse. Dessa projekt läggs nu på is, i den överenskommelse som partierna enats om.
Att projekten blivit viktiga symboler och har givetvis vållat en hel del debatt i regionen. I vissa fall även i landet i stort.
Det går att ha synpunkter på för- och nackdelar med allt. Vad som oroar mig är bristen på visioner och framåtlutade projekt.
Jag hör till dem som tror på utveckling, på att våga och på att tänka framåt.
En viktig roll för politiken är att staka ut riktningen, att ha en vision, att våga genomföra.
Inte allt, självfallet. Och inte planlöst.
Men en stad som inte utvecklas, som inte förändras, den tror jag stagnerar och minskar i betydelse. En stad som inte tar intryck av sin samtid blir ett museum till slut.
Jag vill inte ha en politik i någon kommun som uppfattas som motståndare till utveckling eller visioner.
Om man är duktig på att säga nej till projekt måste man vara ännu bättre på att säga ja till något annat. Vem vill bo i ett museum?
Var vill Stockholm – eller för den delen Göteborg, Malmö, Östersund eller Töreboda – vara om tio år? Vilket avtryck ska politiken göra de kommande fyra åren?
Något parti hade sloganen ”Det är roligare att säga ja” i samband med valet om EU-medlemskap för många år sedan.
De valaffischerna borde man se oftare.
*
I helgen bjuder vi våra grannar på kaffe och äppelkaka. Den som vill (och med god marginal passerat 20) får även en skvätt Calvados till kaffet. Det är vårt blygsamma bidrag till grannsämjan.
Trevlig helg.