Påskreflektioner

Påskveckan inleddes på värsta sätt, med Notre Dame i lågor. Jag tror vi kan lära en hel del av detta.

När något så dramatiskt händer som att Notre Dame i Paris brinner är det många tankar som far genom huvudet.

En är hur viktigt det är för en stad med gemensamma platser, gemensamma referenser. Dessa gemensamma platser och byggnader är en helt central del av staden, för dess liv och dess kultur. I en tid då vi bygger mer än någonsin finns det anledning att fråga sig var vår tids ”katedraler” byggs, oavsett om det är kyrkor, mötesplatser eller annat som präglar vår tid och vår moderna stad? Bostäderna, skolorna, sjukhusen, de ytterligare bostäderna: räcker det för att forma en stad? Rösterna för de gemensamma ytorna, för kulturinstitutionernas plats i staden är få och tysta, när bostadsbyggarna ställer sig främsta ledet.

Kultur och kulturella byggnader, inte minst våra kyrkor och katedraler, svetsar samman och blir ett nav för människor, städer och kulturer: vare sig vi uppfattar oss som religiösa eller inte. Så var det på medeltiden, så är det nu.

Ett samhälles historia knyts samman med sin nutid bland annat genom den byggda miljön. Historien blir på många plan är väldigt närvarande när stadens och historiens rötter är synliga. Notre Dame knöt samman den moderna vardagen med Paris historia. Så är det även i Stockholm, i Linköping och i Härnösand.

Det går nog att hävda att en kulturnation måste ha ordning på sina rötter – inklusive det som manifesteras i den fysiska miljön i form av byggnader, ytor, stadsplaner och infrastruktur.
Men traditionerna har inte ett självklart och absolut företräde framför nyskapande. Även den stad och det byggande vi formar idag kommer att bli en del av vår gemensamma historia.

Ingen vill bo i ett museum. Tro mig.

Om det ska bli några framtida rötter måste vi även idag plantera och sätta nya frön. Inte bara kratta och underhålla det som redan finns.

Jag vill bo i en kulturnation. Jag vill leva i ett samhälle som vet var det kommer ifrån, men som inte räds att gå vidare och utvecklas in i framtiden.

Branden i Paris är så enormt sorglig, för att den riskerar att radera ut just de rötter och delar av den historia som så många ändå behöver för att gå vidare.

Men Notre Dame lär nu växa upp igen. Resa sig, bli ett nytt minnesmärke, en ny mötesplats, bidra med en ny berättelse.

Sådana mötesplatser behöver vi vårda. Men också plantera på nytt.

*

Själv kommer jag att fira påsken på västkusten, bland annat genom att snickra på familjens sjöbod. Nytt tryckimpregnerat virke ska bli en ny, fin brygga.

Trevlig helg.

/magnus