Equalizer – Inkluderande aktivitetsplatser för unga

Allt fler unga lever ett stillasittande liv. Även i miljöer där gemenskap genom fysisk aktivitet uppmuntras finns det grupper som inte känner sig bekväma eller välkomna att delta. Fojab:s projekt Equalizer utvecklade nya metoder och prototyper för att få ungdomar i Malmö och Lund att vilja använda aktivitetsplatser.

Frågan om fysisk aktivitet och inkludering har varit relativt outforskat inom arkitektbranschen. Medvetenheten om varför branschen aktivt behöver arbeta med inkludering och mångfald för de som deltar i det offentliga rummet har vuxit fram först under de senaste tio åren. Projektet Equalizer har för Fojab varit ett sätt att driva branschens utveckling åt rätt håll genom att visa på enkla metoder för att arbeta med inkludering och fysisk aktivitet.

– Det har saknats ett konkret tillvägagångssätt hur frågan ska adresseras i branschen. Det är också symptomatiskt för den här typen av frågor att enbart jobba med dem i projektform snarare än långsiktigt, berättar Emma Pihl, arkitekt och projektledare på Fojab.

Ett nytt sätt att tänka om inkludering och fysisk aktivitet

Som svar på avsaknaden av konkreta tillvägagångssätt arbetade projektteamet för att utforma användbara metoder för att kunna skapa mer inkluderande platser. Fokus har särskilt legat på platser för fysisk aktivitet där frågan om vem som känner sig bekväm eller inte med att använda platsen ofta är särskilt problematisk. Centralt för processen var att ställa rätt frågor till målgruppen. Här handlade det om att få ungdomarna att inte bara tänka utifrån sina egna beteendemönster, utan även utifrån andras tänkbara behov. Teamet, bestående av Emma Pihl och Åsa Samuelsson som delade projektledarskapet, arbetade helt integrerat med kulturgeografen Karin Book och etnologen Elisabeth Högdahl från Malmös respektive Lunds universitet. Forskarna var delaktiga i arkitekt- ernas utformningsprocess och arkitekterna var i sin tur delaktiga i forskarnas metodutveckling.

Equalizer-modellen

Projektteamet tog därför fram vad de kallar Equalizer-modellen, bestående av fem steg. Dessa inleds med en kartläggning, där brukare identifieras, exempelvis unga, som har en koppling till platsen. Ett misstag hade varit att endast identifiera personer som redan vistas på platsen, därför ville man även identifiera personer som potentiellt skulle kunna vistas på platsen. Med målgrupp och plats kartlagd inleds sedan analysfasen. I projektet har en analysmetod kallad störning tagits fram, där eventuella hinder och begränsande normer som får personer att inte känna sig inkluderade identifieras. Här får även deltagarna gestalta andra gruppers behov och beteenden.

Sedan, i fasen idéutveckling, samlas målgruppen – i det här fallet skolungdomar, för att diskutera hinder och vilka eventuella lösningar som kan bryta rådande uppfattningar och beteenden.

– Det är viktigt för oss att omsätta idéerna till praktik, då får man en tydligare känsla för vad modellen faktiskt leder till. I steg fyra, fullskaletestet, byggde vi upp prototyper som testades i full skala. Målet med att skapa fysiska objekt var att omsätta teoretiska resonemang till fysisk form och få deltagarna att reflektera över hur platserna upplevdes, berättar Emma Pihl.

I steg fem, nytt beteende/ny produkt, omsätts prototyperna i mer permanent form med förhoppningen om att förändra beteenden och normalisera ett nytt synsätt.

Sudda ut gränsen mellan aktiv och passiv

I Malmö arbetade projektteamet med platser för spontanidrott, som utegym och multibollplaner, och i Lund låg fokus på skolgårdar. Några viktiga aspekter vid utformningen av platserna har varit att underlätta att gradvis kliva in på en plats, öka valmöjligheterna och sudda ut gränsen mellan att vara aktiv och passiv så tröskeln att vara delaktig inte upplevs som så hög.

– På en av skolgårdarna fanns det redan ett utegym med tydligt fokus på styrka och med ett utsatt läge exponerat mot lektionssalarnas fönster. Här adderades aktiviteter som premierar andra egenskaper, som smidighet och balans. Balansbänkar leder in och ut mellan de mer traditionella träningsredskapen, leder vidare under ett limbo och förbi ett mänskligt tre-i-rad. Barnen gav platsen namnet ”Det oseriösa gymmet”, vilket ligger helt i linje med vad vi försöker uppnå: aktiviteter som baseras på lekfullhet och glädje, berättar Emma Pihl.

En fråga bortom lekplatser och utegym

Det är viktigt att ännu fler jobbar aktivt med att skapa platser för alla. Även om fokus för Equalizer har legat på barn och unga har lärdomarna från Equalizer visat sig applicerbara på många olika grupper som inte känner sig bekväma eller välkomna i olika miljöer och hur de kan inkluderas.

– Equalizer-modellen går att använda för att identifiera vilka normer som styr hur en plats används. Vi har också använt lärdomarna från Equalizer i andra projekt som Fojab arbetar med, bland annat i Malmö där en idrottsplats ska byggas om, vid utformningen av en ny bostadsgård och i ett stadsbyggnadsprojekt, berättar Emma Pihl.

Skolgårdar och aktivitetsplatser är till för alla, men om enbart en begränsad grupp känner sig bekväm med att vistas där faller platsens syfte. Equalizer handlade i första hand om att väcka medvetenhet om hur viktigt inkludering och mångfald är på platser där människor möts och utför fysisk aktivitet. Projektet har visat på hur man kan arbeta med både processer och gestaltning för att skapa platser som inkluderar fler.

– I förlängningen är det en demokrati- och folkhälsofråga, avslutar Emma Pihl.